MENY
Hej på er alla!
Vilken vecka det har varit! Som ni redan vet fick vi testa på att vara optiker i början av veckan, men det enformiga arbetet och bristen på patienter gjorde oss alla väldigt rastlösa. Vi tog därför saken i egna händer och frågade enhetschefen på ögonavdelningen om att få vara på den preoperativa ögonavdelningen/ dagkirurgin inne i sjukhuset istället. Väl där fick vi veta att det inte fanns några patienter, vi var välkomna tillbaka för att kolla läget om en timma igen. För att fördriva tiden gick vi till en av de kirurgiska avdelningarna vi varit på sedan innan där vi fick ett kärt återseende av några av patienterna. Vi blev chockade och glatt överraskade när vi såg att en patient som tidigare varit sängbunden med det enormaste bensår du (inte) kan tänka dig nu var uppe och gick i väntan på sin operation! När vi sedan kom tillbaka till dagkirurgin fick vi, efter ännu mer väntan, se tre gastroskopier vilket vi tyckte var spännande. Nästkommande dag fick vi bevittna ytterligare gastroskopier och fick efter det hänga med på ögonoperation. På operationsavdelningen fick vi varsitt par slitna byxor och en sliten tröja att ta på oss samt ett par gummistövlar i för stor storlek. Alex, Emma, Sara och Linnéa tyckte att operationen var jättespännande och intressant medan jag mest tyckte det var obehagligt. Därför gick jag efter första operationen tillbaka till dagkirurgin medan de andra tittade på en till ögonoperation. Efter operationen bestämde de med ansvariga på avdelningen att vi skulle vara en heldag på operationsavdelningen dagen efter. De andra såg jättemycket fram emot detta medan jag själv ställde mig försiktigt positiv.
Vår första heldag på operationen började med en rundtur där vi fick se alla operationssalar. Vi fick sedan välja vilken operationssal vi ville vara i. Alex och Sara valde trauma medan jag och de andra valde maternity. Det blev en spännande dag och innan dagen var slut hade Emma, Linneá och jag bevittnat fyra små bedårande ungar komma till livet genom kejsarsnitt. Jag måste säga att det gick väldigt fort från det att kvinnan antingen sövdes ner eller gavs bedövning till att barnet var ute, det som sedan tog tid var att sy ihop hela livmodern. En av kvinnorna förlorade alldeles för mycket blod vilket gjorde att situationen blev kritisk ett tag och lite läskig. Hon var nedsövd under hela ingreppet och fick sedan blodtransfusion. En annan obehaglig sak var att en av de kvinnorna som endast hade lokalbedövning fick ont när de började snitta upp magen, men eftersom de redan hade börjat fick de fortsätta. Det gjorde ont i oss att se hennes ansikte dra ihop sig av smärta. Det hela kändes bättre av att se hennes leende när hon fick se sitt nyfödda barn, vilken strålande glädje och stolthet! Hon fick sedan ordentlig med smärtstillande så att hon blev alldeles hög och glad. När det inte fanns några fler barn att förlösa hängde vi med Alex och Sara i traumasalen. Ännu en gång tyckte jag det hela mest var obehagligt medan de andra stod intresserade och tittade. Gladast av alla var nog Sara som fick vara med och assistera på operationen(!), hon såg ut som vilken rutinerad op-sköterska som helst som lämnade över skalpellen till kirurgen. Riktigt kul att få se henne i sitt esse! När sista stygnet väl var lagt var denna omvälvande sjukhusvecka över och vi firade hemma i lägenheten med pizza.
Tidigt på fredagsmorgon gav vi oss av till Viktoria fallen. Flyget var någon timma försenat eftersomatt presidenten han själv valt att resa denna dag. Tillslut fick vi i alla gå ombord på det lilla flygplanet, där Alex inte kunde stå upprätt, och därefter fortgick resan smidigt. Vi bodde på ett mysigt hostel där vi alla fem delade en liten hydda. Redan på kvällen blev vi upphämtade för att göra vår första planerade aktivitet: dinner cruise och oj vilken succé det blev! Vi såg den fantastiska afrikanska solnedgången spegla sig i vattnet, vi skymtade flodhästar i vassen, blev bjudna på fyrarättersmiddag och fick fri tillgång till baren. Vi kände oss som fint folk där vi blev uppassade och ompysslade. En riktig toppenkväll helt enkelt!
Efter en god natts sömn, bortsett från galande tuppar och skällande hundar begav vi oss till själva Victoria Fallen. Trots att det var lågvatten var det en riktigt mäktig syn att få se de stora fallen. Vi vågade oss till och med på att dingla med benen (jag hade hjärtat i halsgropen). Naturen kan verkligen imponera! Äventyrliga som vi är ville vi höja adrenalinnivåerna ytterligare genom att åka zipline vid bron från Zambia till Zimbabwe. Vi var rejält nervösa när vi traskade över bron och plötsligt befann oss i Zambia (!) för att först vägas, sedan skriva under ett kontrakt som kortfattat sa att det inte är deras fel om vi dör och tillslut utrustas med en sele. Alex som är den modigaste av oss åkte själv medan vi andra teamade upp oss två och två. Det var en fantastisk upplevelse att flyga fram så högt upp i luften och se den vackra naturen breda ut sig!
Morgonen därpå gick vi upp före soluppgången för att åka på safari. Vinden bet oss i kinderna men vår rutinerade chaufför hade tagit med varsin filt och värmekudde till oss att värma oss på. Vi trodde att vi skulle få se en massa olika djur i gryningen, men icke! Djuren var typiskt nog morgontrötta och guiden berättade att det var större chans att se dem på eftermiddagen då alla samlades runt vattenhålet. Nåväl, vi fick åtminstone se giraffer, gasseller, babianer, buffalos och mängder av deras prickiga hönor. Resten av dagen spenderades med att pusta ut, läsa, sola och för vissa av oss ett dopp i polen. Framåt eftermiddagen gjorde vi ett nytt försök med safari, nämligen ridande safari! Vi har olika mycket erfarenhet av hästridning i gruppen, för mig var det ett kärt återseende att vara tillbaka i sadeln medan det för Sara och Alex var lite mer ovant. Hursomhelst var vi alla modiga och hade riktigt kul trots träningsvärken i rumpan efteråt. Nu undrar ni såklart om vi fick se fler djur denna gången och svaret är nej. Eller okej vi fick se giraffungar som var urgulliga men annars var det ingen bredare repertoar än på morgonkvisten. De stod ju antagligen vid vattenhålet medan vi red runt i dammet. Nationalparken såg ut lite som när Scar tagit över lejonklippan i Lejonkungen, allt var torrt (regnet har inte kommit) och det fanns djurben lite här och var. Vi var trots denna brist på djur väldigt glada och nöjda över vår helg när vi flög tillbaka ”hem” till Harare!
Idag påbörjade vi vår vecka på maternity vilket jag tror vi alla tycker är väldigt spännande. Första dagen var minst sagt omtumlande för Linnéa och mig då vi fick bevittna flera vaginala förlossningar, men mer om det i ett kommande inlägg.
Hoppas solen lyser på er där hemma!
/Greta
P.S. Bonusbild på Pumba med familj D.S.
Så otroligt mycket spännande ni får vara med om!
1