Fem På Tur

Hallå hallå!

För att stilla allas undran har vi nu äntligen fått tag på lite zimbabwiska dollar! Efter mycket om och men…

För att börja någonstans tar jag vid sen förra blogginlägget, så börjar att skriva om lördagens märkliga vändning. Vi hade fått tips angående en marknad i närheten där det skulle finnas en hel del att kolla in. Som de hälsosamma sjuksköterskestudenter vi är börjar vi traska mot marknaden. Från ingenstans stannar en bil bakom oss där en kvinna tittar ut genom rutan och frågar utan ett hej om vi möjligtvis ska till marknaden. Det slutar med att vi får skjuts allihop och där vi sedan får reda på att kvinnan vi fått skjuts av känner våra vänner på svenska ambassaden! Konstigt vad världen är liten… Runt vandrar vi i vår lilla grupp och hittar lite kul saker vi alla kände att vi ville ha med oss hem. Från ingenstans (ingen) dyker våra vänner från just ambassaden upp och vi hamnar (utan att veta hur egentligen) på en invigning av ett konstmuseum. Det dricks lite gott vin och vi hinner småprata med en hel del trevliga människor. Dagen avslutades med att tänka igenom vad vi precis varit med om och kom fram till att vi har träffat helt fantastiska personer som har hjälpt oss att hitta rätt i Harare! Utan dem, inget konstmuseum!

Tre glada brudar som har suktat efter vin sedan landning i Zimbabwe!

 

 

 

För att fortsätta vårt äventyrande åkte vi (med tacksam hjälp av våra nya vänner) till berget (även kallat kullen av de som bor här) Domboshawa. Där går vi en häftig rundvandring upp och ner för att se allt från grottmålningar till stora hål som nu har börjat användas som soptunnor (dessvärre). Såklart hade vi med lite Swedish fika och hade den mysigaste picknick i väntan på solnedgången. Kan inte mer än hålla med om att den afrikanska solnedgången är something special!

 

Ny vecka, nya tag! Denna omgång har vi befunnit oss på C floor. Alltså med sjukvårdsbenämning – medical. Här har vi sett sjukdomar som stroke, meningit (hjärnhinneinflammation), lever och njursvikt, hjärtsjukdomar och massa annat smått och gott. Jag och Emma har hållit ihop som två siamestvillingar och besökt C6, 7 och 9 (än så länge). Vi har lyckats bonda med vår matron (enhetschef) och därmed blivit oväntat (som alltid) inbjudna till att hänga med henne och familj för att besöka viktiga delar av Zimbabwe som absolut inte får missas (enligt matron her self) innan vi åker tillbaka till Sverige. Fortsatt om avdelningen… Rapporterna börjar vi få kläm på, engelskan med brytning på Shona blir lite lättare att förstå. Så nu sitter vi med och räknar upp alla patienter som finns på avdelningen och delar upp vem som tar vad. Bed bath börjar med en helkroppstvätt (som vi inte sett någon annan avdelning göra) för att sedan byta ut lakan och filtar (om det finns några vill säga). Vi har möttes av läkare som satt kateter utan bedövning…. ajajaj…, haft långa föreläsningar om sjukdomar vi inte ens kan tänka oss Sverige och varit med om en lumbalpunktion (för mer information – google).

"We treat, God heals"

 

 

Här är ett par "medicinkoppar" - det vill säga locken från droppflaskor. Citat från sjuksköterskan på avdelningen: "Here in Zim we improvsie, don´t tell them over there" (Sweden). Detta är ett stående citat från alla och gäller i alla lägen, de gäller att vara kreativ...

 

Vi fick oss även en kalldusch när vi gick runt och skulle ta oss en middag ute och ingen av restaurangerna tog våra kort, så vi bestämde oss för att göra hederliga svenska pannkakor med glass och jordgubbar (tror alla fick sig en släng av hemlängtan och svenska sommar). Men som det är avslöjat tidigare i inlägget så har vi fått tag på pengar, branden är tillfälligt släkt så att säga.

Hoppas alla har det bra där hemma!

// Sara

PS. Denna kampanj förvirrade oss häromdagen. Någon som kan förklara?