MENY
För er som följer våran instagram ( https://www.instagram.com/fempatur/ ) så har ni redan fått en liten smakbit på det som jag kommer skriva om, och det är inte mindre än det första plogging-evenemanget (plocka skräp samtidigt som man joggar) i Zimbabwes historia som skedde i fredags! Evenemanget arrangerades av Sveriges ambassad i Harare tillsammans med SI Alumni Network och sammanföll med ”national clean up day”. National clean up day återkommer första fredagen varje månad på presidenten av Zimbabwes initiativ som ett försök att få bukt på den katastrofala nedskräpningen som finns på gatorna. Som de sportiga och miljökämpande sjuksköterskestudenterna vi är, var vi beredda att plogga intensivt tillsammans med folk från svenska ambassaden, SI Alumni Network, Zimbabwe Sunshine Group (som jobbar för återvinning), en intressegrupp för miljöfrågor från en lokal skola och många andra med hjärtat på rätt plats.
I samband med detta evenemang fanns det en internetshow ”Identities” på plats beredd att intervjua folk från ambassaden, sponsorer och även oss sjuksköterskestudenter om just plogging och miljön. Emma och jag ställde upp på intervju även fast det var väldigt oklart vad programledaren ville fokusera på och nervositeten steg därmed innan det var dags att representera Sverige på något annat än sitt modersmål. Intervjun gick någorlunda galant och under tiden som intervjun pågick samlades 125kg skräp in från Harare Gardens på en timme!
Ploggingen avslutades med kanelbullar och det godaste kaffet som har avsmakats här i Zimbabwe sedan våran ankomst för ca tre veckor sedan. Våra kära kamrater från SI Alumni Network gav oss även en kasse avokados från deras egen trädgård innan vi bar oss hemåt för att bedriva återhämtning a la avokadotoast!
Lördagen började med en sedvanlig avokadofrukost innan dagens kommande äventyr! Våran kära husmor (Matron) från C North hade planerat en utflykt för oss där vi skulle åka till Kuimba Shiri Bird Park, Lion and Cheetah Park utanför Harare och sluta dagen med att äta på Patsanga Waterfront Entertainment.
Vi blev upphämtade runt 0930 i en minibuss där Matron, Matrons dotter och Matrons barnbarn tillsammans med en kusin och en familjevän hämtade upp oss. Som vanligt här nere i Zimbabwe så finns det inte ett maxantal platser i fordonen utan man skapar plats och sitter i varandras knän, korsar fingrarna och hoppas på det bästa. Väl påväg mot Kuimba Shiri Bird Park så fick vi en snabb sightseeing genom Harare där vi fick se arenan och gravplatsen där de begraver landets hjältar och de som kämpade för Zimbabwes självständighet under 1980-talet.
Kuimba Shiri Bird Park var fullspäckad med olika fåglar som parken tog hand om av olika skäl, och Litsell (stavning?), Matrons barnbarn, var verkligen på hugget med en ojämförbar energi som innebär konstant springande (som gör varje ploggare stolt), en nyfikenhet som gör varje student avundsjuk och en omätbar lekfullhet. Med andra ord fick vi fem studenter chansen att leka av oss lite (mycket) tillsammans med vår nya (dock tillfälliga) lillebror.
Efter Kuimba Shiri Bird Park åkte vi till Lion and Cheetah Park där vi fick se både apor, zebror, vårtsvin, Galapagossköldpaddan Tommie och även (som namnet skvallrar om) lejon! Det var oerhört mäktigt att se så stora djur i verkligheten och inte bara på tecknade filmer såsom Lejonkungen!
Efter att vi fått en guidad tur på området och sett alla djur fortsatte färden mot Patsanga Waterfront Entertainment för att förtära god mat. På Patsanga fanns det en hoppborg som höll Litsell sysselsatt medan vi andra i sällskapet väntade tålmodigt på vår föda. När elen försvann och hoppborgen tappade form och funktion fick vi istället försöka sysselsätta lillbrorsan på bästa sätt genom att ta oss till lekplatsen på området.
När solen gick ner kom äntligen maten och de flesta var nöjda med sin mat, förutom Greta som beskriver sin äggburgare som ”den äckligaste burgaren” hon någonsin suttit sina tänder i. Med solens avsaknande av värme och ljus så blev de flesta ganska sugna på att avlägsna sig och ta sig hemmåt, då både mygg och nattkylan gjorde sig påminda.
På söndagen var det inget mindre än Gretas 22:a dag av födelse och frukosten bestod därmed av hembakad kladdkaka a la Linnéa med glass och en fruktbuffé utan dess like. Efter frukosten begav vi oss mot Sam Levy´s Village som är ett lite finare shoppingområde för att försöka överraska Greta med ett litet besök till biografen där Aladdin visades. Efter filmens slut kunde man direkt se hur Greta fick inspiration av Will Smith då hennes inre rappare gjorde sig till känna.
Efter allt sköjj så var det måndag igen och det var dags för oss att ta steget utanför den stora sjukhusbyggnaden och ta oss till ögonkliniken på området för att se hur det går till där. Efter en snabbkurs i hur man genomför ett klassiskt syntest så hamnade Emma, Greta och Jag mitt i smeten där vi kontrollerade synen på alla patienter i det överfyllda väntrummet innan de skickades vidare mot läkarna i korridoren bredvid. Medan synkontrollerna genomfördes spenderade Sara och Linnéa sin förmiddag på en avdelning med sex patienter och lika många zimbabwiska sjuksköterskestudenter, och frånvaron av saker att göra innebar att rastlösheten blev total. Efter att synkontrollerna var genomförda och patienterna hade fått hjälp så smög sig rastlösheten även på hos den nyblivna ”optikertrion”. Detta i sin tur ledde till att vi utforskade kliniken och lekte med de barn vi hittade för att fördriva tiden innan vi vandrade hem på Harares röddammiga gator.
Hoppas allt är bra där hemma och ha det gött!
På återseende
Alexander
0