MENY
Hej allihopa!
Vi vet inte riktigt hur vi ska sammanfatta veckan som varit. Om vi startar med att försöka sammanfatta själva praktiken. Denna veckan har vi varit på kirurgavdelningen, främst B4 som vi alla har fått en speciell kärlek till. Det är en allmänkirurgisk avdelning och patienterna som ligger inne på avdelningen har verkligen varit supertrevliga och lärt oss ett och annat på shona, dvs språket som talas i Harare utöver engelska. Speciellt i ett rum med fyra män som tog väl om oss samtidigt som vi tog hand om dem, lite som kompisar. Men om vi ska berätta lite om vad för typer av diagnoser som vi stött på under veckan. Det har varit mycket overkligt stora, infekterade och absurda sår som vi aldrig har sett förut. Många av såren är även nekrotiska, dvs helt svarta eller orsakade av brännskador i relation till epilepsi (eldens lågor skapar ljusskiftningar som triggar igång ett anfall och på grund av att de inte har råd att betala sin medicin så finns det inget som förebygger anfallen heller) eller att patienterna kommer in alldeles för sent. Brännskador är vanligt här i Zimbabwe pga att elen kommer och går (och i vissa områden saknas helt) vilket gör att många är beroende av öppen eld. Vi trodde att såren skulle vara jobbiga att titta på, men de var på något sett så overkligt att titta på så att hjärnan inte kopplade vad det egentligen var som vi såg.
Handfatet där man tvättar av sig mellan patienterna (eller inte).
Sjuksköterskans uppgifter här i Zimbabwe skiljer sig även en del från de som vi gör hemma i Sverige. Exempelvis, då speciellt på Parirenyatwa, sjukhuset som vi är på så är det läkarna som sätter PVK och tar blodprover. Det har gjort att vi även har hängt på läkarna en del under dagarna. Under en förmiddag var vi med en läkare som skulle utföra en minioperation på en patient med ett drän för att vidga hålet så att mer vätska skulle rinna ut. Vi alla tänkte att han skulle göra det på en steril plats, men istället så lägger läkaren en "steril duk" runt patienten och utför det i sängen, när patienten ligger på sina använda och orena lakan i en fyrabäddssal. Efter att läkaren vidgat såret visar de sig även att det inte hade behövts eftersom när proceduren var klar testade läkaren att spola dränet (med lokalbedövning som vätska?!?!) och då rann de på som vanligt, dvs att de hela ingreppet gjordes helt i onödan.
Hela gänget (exklusive fotograf Linnéa) på lunch
Annars på sjukhuset är situationen väldigt spänd. I måndags under praktiktimmarna försvann helt plötsligt alla sjuksköterskorna från avdelningen och kvar fanns vi, sjuksköterskestudenter och undersköterskor. Senare under dagen visade sig att de alla tillsammans med läkare hade haft möte om en eventuell strejk pga dåliga löner (en sjuksköterska här tjänar 50 USD/mån dvs 500 sek) och arbetsvillkor. Vi märker även ju mer veckan går att de blir färre och färre sjuksköterskor på plats och att spänningen i luften ökar. Så egentligen för oss är de bara att vänta och se.
Så nu till våra lite större problem. I tisdags när Emma och Sara var och handlade visade det sig helt plötsligt att USD och andra utländska valutor från och med måndagen var olagliga att betala med. Det betyder att vi står utan pengar för tillfället och flera butiker tar inte heller våra kort eftersom dem automatiskt växlar över till USD. Det är kaos i hela landet och det är egentligen inte någon som vet hur och var det går att få tag på deras nu enda lagliga valuta (Zimbabwisk bond dollar). Men ni kan ju bara ta ut pengar i en automat tänker ni, men nej.. så lätt är det inte. Det råder även kontantbrist i hela landet, vilket gör att det inte går att ta ut fler sedlar än dem som finns ute på gatorna. Vi kan heller inte få tag på vad raten mellan USD och Zim bond dollar ligger på, vilket även gör det ganska svårt att försöka växla med någon på gatan.
Men slut på eländet, det löser sig alltid. Vidare till det roliga! Idag har vi varit på svenska ambassaden tillsammans med SI Alumni och firat midsommar, en vecka försent, men inte det minsta tråkigare för det. Efter en vecka full med motgångar var det väldigt skönt för oss alla att få träffa både några svenskar och zimbabwier. Det var ett supertrevligt arrangemang och det bjöds på allt från sill och knäckebröd till köttbullar och jordgubbstårta. Det var även ett bra tillfälle för oss att träffa nya vänner och skapa lite kontakter här nere för att få lite mer information om platser vi inte ska missa osv. Det ekonomiska problemet har tärt ganska så mycket på oss alla så det var skönt att komma iväg på något trevligt och släppa problemen för en liten stund.
Utanför svenska ambassaden
Midsommarkransar in the making
Annars i helgen ska vi boka lite äventyr och se om vi kan ta oss iväg på en dagstur någonstans, kanske tillsammans med våra nya kompisar. Nästa vecka väntar även C-floor vilket är dem medicinska avdelningarna.
Vi alla hoppas att ni har det bra i värmen där hemma och att vi även ni fick en trevlig midsommar utan regn.
// Emma och Linnéa
0